Miljö- och hållbarhetspedagogik i lärarutbildningen vid Åbo Akademi i Vasa

Pia Sjöblom

Forskning har visat att hållbarhetspedagogikens plats i lärarutbildningen i Finland är allt annat än etablerad (bl.a. Hofman, 2012; Wolff, Sjöblom, Hofman-Bergholm & Palmberg, 2017). Man frågar sig hur det är möjligt att hållbarhetsfrågan inte prioriteras? Egentligen handlar det om det viktigaste vi kan fostra och undervisa om, dvs. hur kommande generationer kan ha samma möjligheter att tillgodose sina behov som vi har fått. Många av de tecken i utvecklingen vi konkret kan se idag pekar i motsatt riktning för kommande generationer. En av mina kolleger inom ett konst- och färdighetsämne uttryckte efter årets vädermässigt speciella sommar att egentligen är allt annat vi håller på med som pedagoger, än det som strävar efter en hållbar livsstil, meningslöst jämförelsevis.

Vid lärarutbildningen vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa har vi sökt lösningar till problemet med att kurser som har hållbar utveckling som huvudtema inte finns med bland de obligatoriska kurserna i klasslärarutbildningen. Med hjälp av extern finansiering från flera håll har kurser i miljöpedagogik erbjudits.

Utomhuspedagogik med världsarvstema, Trysunda, Höga kusten, i samarbete med Umeå universitet

Studiehelheten har initierats och till stor del planerats av den tidigare akademilektorn i biologins och geografins didaktik, Irmeli Palmberg. Flera universitetslärare har under årens lopp gjort ett viktigt utvecklingsarbete med kursernas praktiska förverkligande. Deltagarna har i huvudsak varit klasslärarstuderande, men även speciallärarstuderande, ämneslärarstuderande och studerande med inriktningen allmän pedagogik. En del av kurserna har också hållits som tvåspråkiga eller helt på engelska, för att möjliggöra att utbytesstuderande från olika delar av världen kan delta. Under årens lopp har flera kurser ordnats i samarbete med olika nordiska universitet.

Upplägget har varierat en del under de drygt 20 åren kurser i miljöpedagogik har erbjudits. För tillfället erbjuds följande kurser med ett till två års mellanrum: Sustainable lifestyle (Hållbar livsstil), Climate change education – challenges and opportunities, Hållbar utveckling – miljödidaktik (Sustainable development – teaching and learning strategies), Utomhuspedagogik I och Utomhuspedagogik II. Samtliga kurser omfattar fem studiepoäng. Världsarvsundervisning, med det gränsöverskridande världsarvet Höga kusten och Kvarkens skärgård som tema, har också ingått som en kurs.

Utomhuspedagogik II, Äkäslompolo (bild från förläger). Studerande planerar och genomför en lägerskola i samarbete med lärare och skolklasser från Jakobstad.

Ett glädjeämne under det pågående och förra läsåret har varit ett intensifierat samarbete med Kvarkens naturskola kring kurserna i miljödidaktik och utomhuspedagogik. Ett orosmoment är hur reformer baserade på sparkrav i framtiden kommer att påverka andelen valfria kurser inom en magisterexamen med klasslärarinriktning.  Det finns tyvärr en risk för att studerandes möjligheter att delta i dessa kurser begränsas ytterligare.

Ett nationellt samarbete gällande hållbarhetsfrågor i lärarutbildningen vore välkommet. Här kan nätverket Sirene spela en viktig roll.

Pia Sjöblom arbetar som universitetslärare i biologins och geografins didaktik vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi i Vasa

Referenser:
Hofman, M. (2012). Hållbar utveckling i den finländska lärarutbildningen—politisk retorik eller verklighet? Forskningsrapport 34, Pedagogiska fakulteten, Åbo Akademi.
Wolff, L-A., Sjöblom, P., Hofman-Bergholm, M. & Palmberg, I. (2017). High performance education fails in sustainability? —a reflection on Finnish primary teacher education. Education Sciences, 7(1), 32; https://doi.org/10.3390/educsci7010032